Statens anatomi, av Murray Rothbard, del 1. I den etatistiska religionen ersätts Gud av Staten. Liksom med Gud håller sig alla med sin egen definition och fyller Staten med eget innehåll. Liksom med Gud finner vi genomgående teman i myten om Staten. I inledningen till Statens anatomi gör Murray Rothbard upp med en vanligaste -- och för Staten viktigaste -- lögnen om vad staten är.
Läs
Vi menade ju väl; vi försökte ju göra rätt för oss; vi tog det osäkra före det säkra för att det kändes rätt ‒ och alla andra sa ju att det räckte.
Läs
Hans Rosling kämpade för en värld där fakta regerade, där vi hade bättre koll på vår omvärld än den 1960-tals världsbild som vi fastnat i.
Läs
”Det var ur sin omtanke om människor som han hämtade sin kraft. Det är den som förklarar varför han så skarpt försvarade friheten mot alla dess motståndare. Det var inte för att han var en arg gammal man som inte kunde tolerera att människor hade andra åsikter, utan för att han visste hur mycket bättre människor fick det av marknadsekonomi.”
Läs
Att vara för äganderätt och icke-aggression borde vara okontroversiellt och lätt att begripa. När någon ser libertarianismen utifrån är det dessa principer som tydligt borde stå i centrum och som övriga resonemang måste härledas till.
Läs
Kritiken mot ”systemet” och skillnaden mellan antal röster och elektorsröster är andefattig och, ärligt talat, rätt barnslig.
Läs
De som tycker att det är viktigt att göra sin demokratiska plikt genom att rösta tycker förvånansvärt ofta, och frapperande innerligt, att det är viktigt att även andra går och röstar. I sämsta fall osar de enbart med sitt förakt och struntar helt i att argumentera för varför. I bästa fall haglar det av argument för det. Men alla dessa argument är mycket enkla att vederlägga. Röstandet är ett mysterium tills man inser att dess funktion är en helt annan än propagandan låter göra gällande att den är.
Läs