Samhället skapar värde genom att människor bearbetar naturen, samarbetar och idkar utbyte. Det gynnar alla som deltar. Staten äter värde. Den tar makten över människorna och parasiterar på det de skapar.
Läs
Staten förklär sig och sina övergrepp i termer och med ”lagar” som skall likna de som används för att reglera samvaron mellan privata individer. Något som egentligen inte låter sig göras eftersom stater inte uppstår ur individuella avtal, utan ur våld och hot, vilket är direkta kränkningar av individuell rätt.
Läs
Det som skrämmer staten är dels andra stater och dels dess egna undersåtar. Om boskapet får för sig att staten inte är stark nog riskerar staten (eller snarare de som kontrollerar staten) att de reser sig och byter ut sina härskare. Statens räddning är krissituationer, som den dessutom är expert på att skapa. Detta verktyg används skickligt för att ständigt utöka förtrycket och minska risken för motstånd.
Läs
Statens hunger efter makt är lika omättlig som dess törst efter allt mer av din egendom är osläckbar. Grundlagar och konstitutioner kan se ut som stora begränsningar för de som kontrollerar staten, men egentligen är det tvärtom. Är det något staten behärskar så är det att få saker att framstå som motsatsen till vad de är. Grundlagen förvandlas enkelt till ett verktyg att utöka kränkningarna av undersåtarnas rättigheter.
Läs
Murray Rothbards essä om Statens Anatomi fortsätter med att författaren undersöker hur staten lyckas med det otroliga reptricket att låta en pytteliten minoritet av utsugare härska över, och gravt utnyttja, en överväldigande majoritet av strävsamma och produktiva medmänniskor.
Läs
Det finns två ömsesidigt uteslutande sätt att skaffa sig välstånd. Dels kan man producera och ägna sig åt frivillig handel med andra som producerar. Detta är det ekonomiska medlet. Eller så kan man beslagta produktiva människors varor och tjänster med tvång och våld, vilket är lättare eftersom det inte kräver någon produktivitet från en själv. Detta är det politiska medlet.
Läs
Varför nöja sig med att tala vagt om tre vise män som ingen känner till, när det finns visa män med både namn, historia och läsvärda verk? Här introducerar vi några visheter från tre av den österrikiska skolans vise män: Carl Menger, Ludwig von Mises och Murray Rothbard.
Läs