Människa, ekonomi och stat – del 1
1. Handlingskonceptet
Det utmärkande och avgörande kännetecknet i studiet av människan är konceptet handling. Mänsklig handling definieras helt enkelt som meningsfullt beteende. Det är därför skarpt skilt från de observerade rörelserna som, från människans perspektiv, inte är meningsfulla. Dessa inkluderar alla observerade rörelser av oorganiskt material och de typer av mänskligt beteende som är rena reflexer och helt enkelt är ofrivilliga svar på viss stimulans. Mänsklig handling, å andra sidan, kan tolkas som meningsfullt av andra människor, eftersom det styrs av en viss mening som den som handlar har i sikte. Meningen med en människas handling är hans mål; önskan att uppnå detta mål är människans motiv för att inleda handlandet.
Alla människor handlar i kraft av sin existens och natur som mänskliga varelser. Vi kan inte tänka oss mänskliga varelser som inte handlar meningsfullt och som inte har några mål i sikte som de önskar och försöker uppnå. Saker som inte handlade och som inte betedde sig meningsfullt, skulle inte längre klassificeras som mänskliga.
Det är denna fundamentala sanning – det mänskliga handlandets axiom – som utgör nyckeln till vår studie. Hela praxeologins område och dess bäst utvecklade underavdelning, ekonomi, är baserat på en analys av de nödvändiga logiska implikationerna av detta koncept. Det faktum att människor handlar i kraft av att de är mänskliga är odisputabelt och obestridligt. Att anta det motsatta skulle vara en absurditet. Motsatsen – frånvaron av motiverat beteende – skulle endast gälla växter och oorganisk materia.
2. Första implikationerna av konceptet
Den första sanningen vi finner i vår studie är att mänskligt handlande endast kan utföras av individuella “aktörer.” Endast individer har mål och kan handla för att uppnå dem. Det finns inget sådant som “gruppers, kollektivs eller staters mål och handlingar”, som inte yttrar sig i enskilda individers handlande. “Samhällen” eller “grupper” har ingen självständig existens som är frånskild deras enskilda medlemmars handlingar. Således är påståendet att "stater" handlar bara en metafor; snarare är det så att vissa individer står i en särskild relation till andra individer och handlar på ett sätt som de och de andra individerna erkänner som “statliga”. Metaforen får inte tolkas som att den kollektiva institutionen själv har någon verklig existens som är något annat än olika individers handlingar. På ett liknande sätt kan en individ kontrakteras för att handla som ett ombud för en annan person eller på hans vägnar för hans familj. Ändock kan bara individer hysa önskemål och handla. Existensen av en institution som staten blir endast meningsfull genom att den påverkar handlingarna hos de individer som är medlemmar och de som inte anses vara medlemmar.
För att inleda handling är det inte tillräckligt att den enskilda människan har ouppnådda mål som han vill uppfylla. Han måste också förvänta sig att vissa typer av beteenden gör det möjligt för honom att uppnå sina mål. En människa kanske har en önskan om solsken, men om han inser att han inte kan göra någonting för att uppnå det, kommer inte denna önskan förmå honom att handla. Han måste ha vissa idéer om hur han ska uppnå sina mål. Handling utgörs således av individers beteende riktade mot mål på sätt som de tror kommer att uppnå deras syfte. Handling kräver en bild av ett önskat mål och "tekniska idéer" eller planer på hur man når detta mål.
Människor finner sig själva i en viss miljö eller situation. Det är denna situation som individen beslutar sig för att ändra på något sätt för att uppnå sina mål. Men människan kan bara arbeta med de många element som han hittar i sin miljö, genom att omorganisera dem för att uppnå sina mål. Med avseende på vilken given handling som helst kan den för individen externa miljön delas in i två delar: de element som han tror att han inte kan kontrollera och måste lämna oförändrade, och de som han kan ändra (eller snarare, tror att han kan ändra) för att nå sina mål. Den förstnämnda delen kan kallas de allmänna villkoren för handlingen; den senare, de medel som används. Således står den enskilda aktören inför en omgivning som han vill förändra för att uppnå sina mål. För att handla måste han ha tekniska idéer om hur man använder vissa av elementen i omgivningen som medel, som vägar, för att nå sina mål. Varje handling måste därför inbegripa enskilda aktörers tillämpande av medel för att försöka nå vissa önskade mål. I den yttre miljön kan de allmänna förhållandena inte vara föremål för något mänskligt handlande; endast medlen kan utnyttjas i handling.
Allt mänskligt liv måste äga rum i tid. Det mänskliga förnuftet kan inte ens föreställa sig en existens eller handling som inte äger rum genom tid. Vid en tidpunkt då en människa bestämmer sig för att handla för att uppnå ett mål, kan hans mål, eller slut, endast vara slutgiltigt och helt uppnått någon gång i framtiden. Om alla önskade mål kunde uppnås omedelbart i nuet, skulle människans mål nås då och det skulle inte finnas någon anledning för honom att handla; och vi har sett att handlande är en nödvändig del av människans natur. Därför väljer en aktör medel från sin miljö, i enlighet med sina idéer, för att nå ett förväntat mål, helt uppnåeligt endast någon gång i framtiden. För varje given handling kan vi skilja mellan tre tidsperioder: perioden före handlingen, tiden absorberad av handlingen och perioden efter att handlingen har avslutats. Alla handlingar syftar till att göra förhållanden någon gång i framtiden mer tillfredsställande för aktören än vad de skulle ha varit utan handlingens ingripande.
En människas tid är alltid knapp. Han är inte odödlig; hans tid på jorden är begränsad. Varje dag i hans liv har bara 24 timmar under vilka han kan uppnå sina mål. Dessutom måste alla handlingar äga rum genom tid. Därför är tid ett medel som människan måste använda för att nå sina mål. Den är ett medel som är allestädes närvarande i all mänsklig handling.
Handling sker genom valet av vilka mål som ska tillfredsställas genom utnyttjandet av medel. Tiden är knapp för människan endast därför att oavsett vilket mål han än väljer att tillfredsställa finns det andra som måste förbli otillfredsställda. När vi måste använda ett medel så att vissa ändamål förblir otillfredsställda uppstår nödvändigheten av ett val mellan målen. Till exempel: Jones tittar på en basebollsmatch på TV. Han står inför valet att spendera nästa timme på: (a) att fortsätta titta på basebollmatchen, (b) spela bridge, eller (c) ta en biltur. Han skulle vilja att göra alla dessa tre saker, men hans medel (tid) är otillräcklig. Som ett resultat måste han välja; ett av målen kan tillfredsställas, men inte de andra. Anta att han bestämmer sig för A. Detta är en tydlig indikation på att han har rangordnat tillfredsställelsen för målet A högre än tillfredsställelsen för målen B eller C.
Från detta exempel på handling kan många implikationer härledas. För det första är alla medel knappa, det vill säga begränsade i fråga om de mål som de eventuellt skulle kunna användas för. Om medlen existerar i obegränsat överflöd behöver de inte tjäna som föremål för uppmärksamhet av något mänskligt handlande. Till exempel existerar syre i de flesta situationer i obegränsat överflöd. Det är därför inte ett medel och utnyttjas inte som ett medel för att uppnå mål. Det behöver inte allokeras, som tid, till tillfredställandet av viktigare mål, eftersom det är tillräckligt rikligt för alla mänskliga behov. Syre är alltså, även om det är oumbärligt, inte ett medel, utan ett allmänt villkor för mänsklig handling och mänsklig välfärd.
För det andra måste dessa knappa medel fördelas av aktören för att tjäna vissa mål och lämna andra mål otillfredsställda. Denna valhandling kan kallas hushållning av medlen för tjänandet av de mest önskade målen. Till exempel måste tiden hushållas av aktören för att tjäna de mest önskade målen. Aktören kan förstås som att han rangordnar sina alternativa mål i enlighet med deras värde för honom. Denna ranking av mål kan beskrivas som att aktören tilldelar en rangordning av värde till målen, eller som en värderingsprocess. Anta alltså att Jones rangordnade sina alternativa mål för användning av en timmes tid enligt följande:
(Först) 1. Fortsätter att titta på basebollmatchen
(Andra) 2. Ta en biltur
(Tredje) 3. Spela bridge
Detta var hans värderingsskala eller preferensskala. Utbudet av tillgängliga medel (tid) var tillräcklig endast för att uppnå ett av dessa mål, och det faktum att han valde basebollmatchen visar att han rangordnade det högst (eller först). Anta nu att han avsätter två timmar av sin tid och kan spendera en timme på varje strävan. Om han spenderar en timme på matchen och sedan en andra timme på bilturen, indikerar detta att hans rangordning av preferenser är som ovan. Det lägst rangordnade målet – att spela bridge – förblir ouppfyllt. Ju större utbudet av tillgängliga medel är desto fler mål kan tillfredsställas och desto lägre är rangordningen för mål som måste förbli otillfredsställda.
En annan lärdom som kan dras är att handlande inte nödvändigtvis betyder att individen är "aktiv" i motsats till "passiv" i vardaglig mening. Handlande betyder inte nödvändigtvis att en individ måste sluta göra vad han har gjort och göra något annat. Den aktör som, liksom i ovanstående fall, väljer att fortsätta på sin tidigare inslagna bana, även om han skulle kunna ändra sig, handlar också. Att fortsätta att titta på matchen är lika mycket handling som att åka på en biltur.
Dessutom betyder handling inte alls att individen måste lägga mycket tid på att bestämma sig för att handla. Individen kan fatta ett beslut att handla snabbt, eller ta mycket tid på sig, helt efter hans egen preferens. Han kanske beslutar om en handling lugnt eller upprymt; ingen av dessa sinnesstämningar påverkar det faktum att handling utövas.
En annan grundläggande implikation som härrör från existensen av mänsklig handling är framtidens osäkerhet. Detta måste vara sant eftersom motsatsen helt skulle omöjliggöra förekomsten av handling. Om människan hade full kunskap om framtida händelser skulle han aldrig handla, eftersom ingen av hans handlingar skulle kunna förändra situationen. Således betyder förekomsten av handling att framtiden är osäker för aktörerna. Osäkerheten om framtida händelser härrör från två grundläggande källor: oförutsägbarheten av mänskliga val och otillräcklig kunskap om naturfenomen. Människan vet inte tillräckligt om naturfenomen för att förutsäga deras framtid, och han kan inte känna till innehållet i framtida mänskliga val. Alla mänskliga val förändras ständigt som ett resultat av förändrade värderingar och förändrade idéer om det lämpligaste sättet att uppnå målen. Detta betyder naturligtvis inte att människor inte gör sitt bästa för att uppskatta framtida skeenden. Faktum är att alla aktörer, när de utnyttjar medel, uppskattar att han därmed kommer att nå sitt önskade mål. Men han har aldrig säker kunskap om framtiden. Alla hans handlingar är av nödvändighet spekulationer baserade på hans bedömning av framtida händelser. Att osäkerheten är allestädes närvarande gör att misstag alltid kan uppkomma vid mänskligt handlande. Aktören kan upptäcka, efter att han har genomfört sin handling, att medlen har varit olämpliga för att uppnå hans mål.
För att sammanfatta vad vi hittills har lärt oss om mänsklig handling: Det kännetecknande för människor är att alla människor handlar. Handling är målmedvetet beteende riktat mot uppnåendet av mål i någon framtida period, som kommer att inbegripa uppfyllandet av önskningar som annars förblir otillfredsställda. Handling innebär en förväntan på ett mindre otillfredsställt tillstånd som ett resultat av handlingen. Den enskilda aktören väljer att tillämpa element i sin omgivning som medel för det förväntade uppnåendet av hans mål, hushålla dem genom att rikta dem mot hans högst värderade mål (vilket lämnar hans lägst värderade mål otillfredsställda), och på de sätt som hans resonemang säger till honom är mest lämpliga för att uppnå dessa mål. Hans metod – hans utvalda medel – kanske eller kanske inte visar sig vara olämpliga.