35-timmarsveckan

En arbetsgrupp inom socialdemokraterna föreslår nedsatt arbetstid, rapporterar SVT. På en presskonferens för att presentera förslaget säger Annika Strandhäll att “ett sänkt heltidsmått är både möjligt och positivt för samhället”. Vi har tidigare skrivit om fyradagarsveckan, som bara går lite längre men i övrigtt handlar om samma sak.

Vad är det Strandhäll och socialdemokraterna föreslår? Det är inte att människor ska få arbeta mindre om de vill. För det får de redan. Istället handlar det om att ändra i statens reglering, som fastslår att 40 timmar är en heltidsvecka. Mycket i välfärdsstaten, både förmåner och skyldigheter, hänger på detta mått. Vill du arbeta mindre än 40 timmar? Då är du deltidsanställd och omfattas av andra regler. Vill du arbeta mer än 40 timmar? Då arbetar du på “övertid”, vilket gör att staten tvingar din arbetsgivare att betala mer än ni kommit överens om.

Förslaget handlar om att det ska vara 35 timmar istället för 40. Och givetvis att arbetsgivare ska betala samma lön och erbjuda samma förmåner för 35 timmars arbete som de hittills betalat för 40. Det är något som socialdemokraterna bjussar på. Fast givetvis på annans bekostnad.

Men har vi inte råd med lägre arbetstid? Många har säkert det. Eller skulle ha det om det inte var för att staten bestämmer vad som räknas som heltid. Men lösningen är inte att ändra antalet timmar som staten föreskriver är “heltid”. Lösningen är att avskaffa statens definition så att allt arbete kan utföras som frivilliga transaktioner. Om du vill jobba stenhårt utan paus och med uttröttande fokus under kortare dagar eller under några produktiva år för att sedan ha ledigt, då är det ditt val. Det är inte statens eller Strandhälls.

Om du vill ta paus ett år för att resa eller bara ligga på sofflocket så är det ditt val. Det betyder inte att du är “arbetslös” och allt vad det betyder i förmåner och skyldigheter.

Hela diskussionen om arbetstiden har fel grundpremisser. Den utgår ifrån att staten inte bara har utan också måste reglera den. Det är baserat i en marxistisk analys: att arbetsgivaren exploaterar den arbetande (“extraherar profit”) om inte staten går in på den “svages” sida. Men det är långt ifrån verkligheten - ett arbete är en frivillig transaktion mellan arbetsgivare och -tagare. De borde få fritt komma överens om vad som ska gälla i deras relation.

Historiskt sett är det inte staten som skapat ett produktivt närings- och arbetsliv genom att sänka arbetstiden. Det är precis tvärtom: staten har sänkt arbetstiden när produktiviteten redan nått en nivå där detta är möjligt. Att heltid fortfarande är 40 timmar för alla i alla arbeten har varken med girighet eller exploatering att göra. Det är helt och hållet en produkt av statens reglering, som både arbetsgivare och -tagare måste följa.

Är det inte dags att politiker som Strandhäll släpper taget och låter människor vara vuxna?