Riksbankens delseger: vi blir fattigare
Riksbankschef Erik Thedéen gästade SVTs Aktuellt-studio i onsdags (8/5). Givetvis var ämnet ränta och inflation. Och inte minst att diskutera (eller snarare marknadsföra) räntesäkningen som Riksbanken beslutade om under dagen: styrräntan ner med 0,25%. Som vanligt fick vi veta hur duktiga Riksbanken är men också att det inte går att förutsäga framtiden. Inte ens den del av framtiden som Riksbanken faktiskt bestämmer - ränteutvecklingen.
Den som följt Riksbankens prognoser genom åren känner säkert till den så kallade ränteigelkotten, som ironisk sammanfattning av räntans verkliga utveckling (igelkottens “kropp”) och Riksbankens prognoser (“piggarna”). Samma gäller i stort sett alla centralbanker, som fortsatt gör prognoser för ränteutvecklingen (den ränta de har i uppgift att sätta/kontrollera) som sällan eller aldrig stämmer.
Men i Aktuellt diskuterades förstås inte Riksbankens värdelösa prognoser i historien, utan inflationen och vad vi kan vänta oss framöver.
SVT: Har ni vunnit kriget mot inflationsspöket nu?
Thedéen: Det är en pågående kamp, som, är man i centralbanksvärlden så pågår den ständigt, men det klart att vi har ju definitivt vunnit en delseger.
Riksbankschefen går sedan vidare och säger att Riksbanken inte är enda anledningen till att inflationen faller, för det har lösts en del andra problem också: “utbudsstörningarna” under Ukrainakrigets början har “avtagit”. Förvisso, tillgång (utbud) och efterfrågan sätter priset. Men det är ju inte egentligen inflation att priset går upp pga krig. Det borde Thedéen veta.
Vi är egentligen jätteduktiga, säger Thedéen
Det komiska här är hur riksbankschefen utger sig för att vara i en ständig kamp mot inflationen. Det är också en viktig del i Riksbankens offentliga uppdrag: att hålla inflationen på runt 2% årligen. Men det är ren och skär propaganda. För om Riksbanken inte skulle skapa en massa pengar, och hålla ett bankväsende som skapar pengar i dess namn under armarna, så hade inte kronans värde hela tiden sjunkit.
Problemet med inflation är att Riksbanken har i uppdrag att skapa den, men inte har medel att bestämma den. Det är därför de ständigt “kämpar” med att försöka få den till precis 2%. För det finns inga verktyg att bestämma generella prisökningar (annat än centralplanering av hela ekonomin).
Att öka penningmängden med 2% gör inte att kronans köpkraft därför faller med 2% i uppmätta priser. Det är nämligen en väldig massa saker som förändras under tiden, både inom produktion och konsumenters beteende. Och det är som sagt tillgång och efterfrågan (produktion och konsumentbeteende) som bestämmer slutpriserna - och det är i slutpriserna som generella prisökningar (“inflation”) mäts.
Riksbanken är som en pyroman som satt fyr på huset (ekonomin) och häller bensin över flammorna medan den oroar sig över att lågorna blir högre (eller lägre) än tänkt. Medan vi alla hade haft större nytta av huset så försöker både politiken, media och Riksbanken att hålla oss fokuserade på hur höga lågorna är. Hur många ifrågasätter ens varför det fortfarande brinner?