Allmänhetens, inte elitens ekonomi
Den österrikiska ekonomiska skolan har inte längre något reellt inflytande inom akademin och ännu mindre inom politiken. Skillnaden mot för hundra år sedan, när “österrikisk ekonomi” var en av de huvudsakliga teoribildningarna i nationalekonomi, är enorm.
Det finns förstås flera anledningar till att det blivit som det blivit, men bland de huvudsakliga bidragande orsakerna är att nationalekonomer generellt valde att vända sin egen disciplin ryggen för att istället på lösa grunder anamma samma metoder och mål som inom fysiken, att makroekonomi som separat studium i direkt konflikt med mikro- och traditionell nationalekonomi godtogs (framför allt av politiska och inte ekonomiska skäl) och att Andra världskrigets planekonomier rensade de nationalekonomiska leden från dem som studerade marknadsekonomiska processer snarare än statiska system.
Att österrikisk ekonomi inte har något inflytande inom politiken är inte så svårt att förstå. Nationalekonomins traditionella roll är att påpeka att de löften som politiker avger ofta är omöjliga att infria eller till och med samhällsekonomiskt destruktiva. Ingen politiker önskar höra detta. Att den österrikiska skolan har så lite inflytande inom akademin har att göra med förklaringarna ovan och att man inom akademin sällan eller aldrig bjuder in eller accepterar oliktänkande.
Men hos allmänheten är den österrikiska skolan på frammarsch. Detta har flera orsaker, som till exempel att mittfårenationalekonomer hela tiden gör prognoser som aldrig faller in. Det har också att göra med att makroekonomer styr och ställer men aldrig lyckas göra vad de lovar (vilket förstås är för att deras teori är politisk snarare än ekonomisk). Det i sin tur har att göra med att nationalekonomi blivit ett skrå som i allt större utsträckning använder sig av ett språk (inte sällan matematiska termer) som få har tid att försöka förstå och ännu färre kan översätta till något meningsfullt.
Kanske är det därför inte så konstigt att österrikiska skolan, som framför allt uttrycker sig i vanlig text och därför är begriplig för folk i gemen, uppmärksammas av allt fler. Vissa “outsiders” inom politiken har inte bara använt sig av “österrikiska” förklaringar utan har också hänvisat till den i övrigt rätt så okända skolan och även namngett dess främsta teoretiker. Exempel på detta är Ron Pauls presidentvalskampanj i de republikanska primärvalen 2008 och 2012, som fick stort genomslag. Och mer nyligen Javier Mileis val till Argentinas president 2023.
Men det händer också utanför politiken, vars syften förstås sällan sammanfaller med ekonomisk teori. Som österrikiska ekonomer ofta framhåller är ekonomisk teori positiv och värdeneutral: den söker förståelse för ekonomiska processer, men är i övrigt inte ett verktyg för politiken. (Det står ibjärt kontrast mot exempelvis makroekonomisk teoribildning.)
Nu senast uttryckte den brasilianske UFC-fajtern stöd för österrikisk ekonomi och uppmanade allmänheten att läsa Ludwig von Mises verk. Sådant har förstås skett förut, men det som är signifikant i det här fallet är att det fick omedelbart stort gehör online. Klippet postades i sociala medier - och togs upp av bland andra den kanadensiske psykologiprofessorn Jordan B. Peterson och den amerikanske riskkapitalisten Marc Andreessen. Bägge är inflytelserika inom samhällsdebatten och har en väldig massa följare på X (fd Twitter). Andreessen är dessutom lite av en investeringsguru, framför allt inom teknik och i Silicon valley.
Att de uttrycker sig så klart (se nedan) visar att det finns både intresse och kunskap om österrikisk ekonomi. Och att teorin är värdefull i praktiken.
