Från förståelse till politiskt verktyg: nationalekonomin och inflationen

Liksom andra vetenskaper och studier förändras nationalekonomi över tid. Det är precis som sig bör. Dock har nationalekonomin nästan uteslutande försämrats. Dels har den utarmats och underminerats av det som idag kallas makroekonomi, men som inte är en vetenskap utan en politisk rörelse för den stora staten som bygger på Keynes pseudo-ekonomiska teorier. Men den har också i det närmast förstörts genom ekonomers försök att skapa en samhällsvetenskaplig fysik. Studiet av inflation visar tydligt på hur nationalekonomi genom att anamma naturvetenskapliga metoder utarmats och blivit alltmer irrelevant.

Inflation handlade från början om fenomenet prisökningar och frågan var varför priser under inflation generellt går upp. Detta var ett verkligt problem som krävde studier, för valutor var då företrädesvis guld och silver - inte rena papperspengar (eller digitala) som idag. Det ställer frågan på sin spets: varför sjunker plötsligt guld eller silver i värde och får lägre bytesvärde på marknaden?

Att priser fluktuerar är inte så konstigt, för varje dag ställs tillgång mot efterfrågan och båda kan påverkas av oförutsedda händelser. Tillgång på varor bestäms av produktionen och är därför till större delen känd i förväg, men produktionen kan förstås påverkas av allehanda “chocker”. Dels kan naturen sätta krokben genom missväxt, katastrofer och så vidare. Dels kan produktionsprocesser omkullkastas av innovationer som gör dem värdelösa. Efterfrågan på varorna kan skifta snabbare och mer oförutsett eftersom det beror helt på vad människor väljer att lägga sina pengar på.

Inflation som orsak-verkan

Så att priser på vissa varor går upp och på andra varor ner är inte så konstigt. Men att priserna generellt skulle gå upp är ett monetärt fenomen: det betyder inte att alla varor blivit mer värdefulla utan att pengarna förlorar sin köpkraft. Detta sker framför allt för att det skapas mer pengar, vilket leder till att köpkraften urvattnas. Det är helt enkelt fler pengar som konkurrerar för att köpa samma varor. Att skapa mer pengar betyder inte att det automatiskt blir fler varor.

Med andra ord kunde inflation definieras som den prisökning som sker genom att penningmängden ökas. Priser kan förändras av en mängd andra anledningar också, men sådan förändringar har andra orsaker. Så det gäller att hålla tungan rätt i mun om man ska förklara verkliga priser - och identifiera alla orsaker.

Nationalekonomi handlade traditionellt om just att fastställa de processer och mekanismer som kan förklara den reella ekonomin. Genom att inte definiera inflation som ett statistiskt mått (en uppmätt generell prisökning enligt KPI, som idag) utan ett orsakssamband kan man förklara mycket mer. Och man kan följa marknadsprocessen och bättre förutsäga vilken effekt specifika förändringar får.

Inflation som statistisk observation

Idag är inflation istället definierad som det observerbara fenomenet prisökning oavsett vad som skapar den. Förvisso är det just prisökningen och inte vad som skapade den som är av intresse för konsumenter, men det är inte därför nationalekonomin under det senaste århundradet valde att ändra definitionen. Nej, det handlar om att det är svårt att mäta kausaliteter - orsakssamband - i statistik. Man kan mäta hur penningmängden ökar eller minskar och man kan mäta (eller räkna fram ett mått på) hur prisnivån förändras. Men kopplingen däremellan är svår att få grepp om med empiriska data.

Om man ska låtsas vara vetenskaplig (i naturvetenskaplig bemärkelse) så skapar man matematiska modeller med enkla korrelationer som ger precisa prediktioner. Då tjänar det ingenting till att känna till processer och mekanismer som inte går att mäta direkt med data. Faktum är att sådan förståelse bara sätter käppar i hjulet, för komplexitet är komplext. Data är relativt enkelt och gör att man kan hitta på en funktion som omstöper före-data till efter-data. Att en generell prisökning ett visst datum skulle ha flera samverkande orsaker gör det hela lite för klurigt.

Dessutom kan man med enkla modeller som påvisar direkta samband göra prediktioner som i sin tur kan vägleda och förbättra politiska reformer. Om man går ifrån den tidigare förståelsen för orsakssamband och istället förlitar sig på statistik kan man alltså göra modellerna användbara för policyutvärdering (och centralplanering).

Vad betyder inflation idag?

Den statistiska definitionen av inflation har flera konsekvenser, både positiva och negativa. Den positiva, i alla fall för professionella ekonomer, är att man kan skapa avancerade matematiska modeller som försöker skapa prediktioner och därmed utvärdera politiska förslag. Marknaden för nationalekonomer ökar därmed drastiskt - och politiken kan rättfärdigas med hjälp av sådan analys.

För politiken finns också en annan fördel, som är rejäl: om inflationsbegreppet inte längre handlar om effekterna av penningpolitiken utan om uppmätta eller statistiskt beräknade prisnivåer, så friställer man den i alla fall delvis från ansvar. Med andra ord kan man peka på att priserna går upp och påpeka alla andra möjliga anledningar till att priserna går upp, som tillgångschocker, girighet, krig, osv. Det blir mycket lättare att komma undan med att öka penningmängden, vilket gör att det blir större utrymme för staten att härja fritt.

På den negativa sidan ser vi hur förståelsen för vad som leder till generella prisökningar över tid minskar. Det är inte längre uppenbart att en ökande penningmängd leder till högre priser, utan det sambandet kan kritiseras. Precis detta ser vi idag i den politiska debatten - i stort sett alla som vill se mer stat hävdar att det inte är Riksbanken som skapat inflationen utan att det är “någon annan” (giriga företag och kapitalister, utländska aktörer).

Med andra ord kan vi se att nationalekonomin genom att förändra definitionen av ett ekonomiskt fenomen, från ett orsakssamband till ett statistiskt mått, förändrat sig själv: från en samhällsvetenskap som hjälper oss att förstå världen såsom den ser ut till ett verktyg att användas i framtagningen av politiska reformer - ett redskap för att centralplanera samhället och ekonomin. Det senare är något helt annat än det förra.