Ny bok om inflation vilseleder

Arenagruppen har gett ut en bok om inflation. Dyrtider heter den, med undertiteln Så bekämpar vi inflationen. Den är skriven av en Elinor Odeberg, som är chefsekonom på Arenagruppen. Man tycker att en sådan borde kunna ekonomi, men av bokens beskrivning att döma är det uppenbarligen inte ett kriterium för tjänsten. Eller för att skriva en sådan bok.

Så här lyder beskrivningen:

Hur dyrt får det bli egentligen?

Inflationen i Sverige är den högsta på över tre decennier. Som enda svar har Riksbanken höjt räntorna i historiskt hög takt. Tanken är att om vi får mindre pengar att spendera, så ska det hålla tillbaka prisökningarna.

Men måste vi bli fattigare för att bekämpa inflationen?

Nej, menar Elinor Odeberg, särskilt inte när storföretagen gör rekordvinster. Inflationen är en historia om marknadsekonomins misslyckanden, och det är dags att rikta strålkastaren mot politiken bakom prisökningarna. En bok om dyrtider och varför inflation inte ska bekämpas på bekostnad av vanligt folk.

Den enda rimliga reaktionen på den här beskrivningen är att boken inte bör läsas. Om man inte vill bli vilseledd om ekonomi.

Redan frågan om hur dyrt det “får” bli visar på uppenbara brister i kunskap om pristeori. Vem är det som skulle bestämma vilka priser som får eller inte får betalas (eller begäras)? Det är inte så priser fungerar.

Visserligen är beskrivningen av Riksbankens inflationsteori korrekt, men det är en helknasig idé som går ut på prisökningar inte har med penningpolitiken att göra. Så genom att göra folk fattigare så de inte har råd att köpa så mycket, så tvingas företagen sänka priserna. Men det är ju inte en lösning på det egentliga problemet (att Riksbanken skapat en väldig massa extra pengar som är i omlopp), utan gör bara problemet till konsumenternas som därigenom klämmer till företagen.

Sedan föreslår Odeberg i sann marxistisk anda att det måste vara “marknaden” som drivit upp priserna. Det kan man förvisso hävda, för “marknaden” är ju involverad i prissättning. Men att skylla marknaden för att priserna justeras till den nya penningmängden är inte speciellt rimligt. Det är rent vilseledande.

Att sedan påtala att storföretagen gör rekordvinster (i inflaterad valuta, bör tilläggas) som om det är vinsterna som skapat inflationen i konsumentpriserna gör det än värre. För om priserna går upp men kostnaderna redan är betalda, vem förstår inte att den redovisade vinsten (pengar in minus tidigare pengar ut) blir högre? Bara en marxist kan få detta till någon slags utsugning.

Syftet med boken är uppenbarligen inte att utbilda om ekonomi. I alla fall inte om beskrivningen är rättvisande. Det verkar snarare vara att bekräfta läsarens politiska övertygelse (i det här fallet en avsky för “marknaden”), vilket kanske inte är någon överraskning från just Arenagruppen. Men nog borde man kunna förvänta sig mer av en bok om ekonomi skriven av en chefsekonom…