När libertarianer ropar varg

Libertarianer utmålas inte sällan som olyckskorpar, som hela tiden pekar på hur det kan gå fel. Det ligger en hel del i det. Det är nämligen inte så svårt att se hur problemen hopar sig om man för det första fokuserar på individens frihet, som hela tiden beskärs och undergrävs av staten och kapitalet (inte sällan tillsammans), samt på marknadsekonomi, som möjligen är än mer av en måltavla för Makten.

Problemet med olyckskorperiet är att det är lätt att bli såsom pojken som ropade “varg”: när vargen väl kommer (vilket den antagligen gör!) är det få som fortfarande lyssnar på varningarna. När man ser varningstecknen är det lätt att se hur molnen hopar sig och det drar ihop sig till oväder. Men att molnen hopar sig betyder inte att det måste bli oväder. Vädret kan slå om. Och det gör ofta det.

Inte minst gäller detta marknaden, som hela tiden är under attack från staten. Bördorna som läggs på marknaden, företagande och entreprenörskap är enorma. Och de ökar konstant. Lägg till detta hur centralbanker världen över fifflar med valutor och räntor för att nå politiska mål med ineffektiva, men marknadsmanipulerande medel. Givetvis kan detta inte fortsätta utan konsekvenser. Hur stora övergrepp kan “marknaden” tåla innan den slutar att fungera?

Faktum är att det många gånger ser ut som att det kommer att bli kris, men att krisen ändå uteblir. Hur länge har inte t ex Peter Schiff talat om att både dollarn och börsen snart kommer att krascha och att man därför bör satsa på guld? Att han slutligen kommer att ha rätt råder det ingen tvekan om, men frågan är varför sådana förutsägelser än så länge inte visat sig stämma. Det har helt enkelt inte varit en bra investeringsstrategi. Den som investerat i guld snarare än börsen har, relativt sett, gjort stora förluster.

Men det vore ändå fel att se detta som ett problem. Förvisso är det ett problem vad gäller kommunikationen, för det lönar sig inte att ropa varg stup i kvarten. Det är en klart bättre strategi att inte hela tiden stå och gasta utan istället förbereda för när vargen kommer. Men den bättre strategin är inte lika utåtriktad, vilket gör att den är mindre väl lämpad som politisk strategi. Och ofta är vargropandet politiskt: det handlar om att göra folk uppmärksamma på problemen och, förhoppningsvis, göra något åt dem. Det är ett bra mål, men då är det bättre att säga att “vi har inget skydd om det kommer en varg” än att ropa “vargen kommer” i hopp om att folk i panik gör rätt saker.

Allt detta tyder ändå på något väldigt positivt, som libertarianer ofta missar för att de fokuserar på det negativa. Nämligen att både marknaden och samhället är långt mer motståndskraftiga än vi ofta tror. Vem kunde väl ha anat för 100 år sedan att en ekonomi med dagens enorma skatte- och regleringsbördor skulle fungera så pass väl som den ändå går? Vem kunde väl ha trott att den skulle skapa välstånd i den mån den ändå gör? Den rimliga slutsatsen hade varit att ekonomin för länge sedan skulle ha rämnat och imploderat - eller i alla fall gått i stå. Men det gjorde den inte.

Förvisso uteblev massor av den välståndsökning vi hade sett utan alla dessa skatter och regleringar. Men det är få som kan förstå denna förlust när de samtidigt ser att de står på den högsta punkten någonsin både vad gäller teknikutveckling och generellt välstånd. “Mer” betyder ingenting om man inte redan sett eller upplevt det. (Detta är ett problem som vi måste leva med och något vi måste försöka hjälpa folk att förstå.)

Summa summarum är marknaden långt mer motståndskraftig än t o m dess främsta förespråkare förstår. Det är inte något dåligt. Men det är anledning till att både besinna sig och tänka både en och två gånger innan man ropar “varg”. Det är också en anledning till att staten hittills kommit undan med att tortera både samhälle och ekonomi samt kommer att kunna fortsätta sin destruktiva bana ett tag till. Att det förr eller senare inte går längre betyder inte att nästa tuva måste stjälpa hela lasset. Men det finns förstås en risk för detta. Och risken blir större hela tiden.

Vi gör rätt i att fokusera på vargen även om det visar sig att den inte kommer riktigt än, för att helt undlåta att tänka på den skulle betyda allas vår undergång när den väl kommer. Men det är ofta en god idé att hålla inne på vargropandet. Vi gör rätt i att vara olyckskorpar, men inte i att ständigt kraxa om ond bråd död.