Libertarianska självbiografier

I dagarna släpps en bok med 80 självbiografier av ledande libertarianer från hela världen. För volymen står Jo Ann Cavallo och Walter E Block, som både är initiativtagare och redaktörer. Bland de som skrivit i självbiografiska essäer i boken finns Gene Epstein, David D Friedman, Hans-Hermann Hoppe, Robert P Murphy, Johan Norberg, Michael Rectenwald och undertecknad. Boken ges ut av Palgrave Macmillan och kommer att finnas att köpa både i tryckt form och digitalt.

Det här är inte den första samlingen av libertarianska självbiografiska essäer, utan den tredje i ordningen. De tidigare publicerades för över 10 år sedan, så syftet med den här boken är att ge nya namn en chans. Men också, givetvis, att låta dem som inte var med i de tidigare böckerna få ytterligare en chans.

Varför en samling självbiografiska essäer? Redaktörerna skriver i inledningen att ett av problemen med de stora namnen i libertariansk historia, som Locke, Mises, Hazlitt, Hayek och Rothbard, aldrig skrev självbiografier. Det är möjligen en sanning med modifikation, för Mises änka Margit gav ut dennes Memoirs efter hans bortgång. Men bortsett ifrån det exemplet har Cavallo och Block rätt: det saknas i mångt och mycket stora libertarianska tänkares egna berättelser om hur de fann frihetens idéer, hur de utvecklades över tid samt vilka problem och motgångar de upplevt. Sådana diskussioner kan vara både informativa och inspirerande.

Givetvis finns biografier över de allra största namnen. T ex har både Richard Ebeling och Guido Hülsmann skrivit biografier över Mises och Justin Raimondo skrev en biografi över Rothbard. Men deras egna sammanfattningar av sina erfarenheter, vad de ansåg vara viktigt och som formade deras tänk saknas i stor utsträckning.

I den här volymen ges alltså nutida libertarianer en chans att skriva om sig själva. Fokus i essäerna ligger på deras bakgrund och hur de fann frihetens idéer. Det är alltså inte en samling essäer om libertarianism i sig, utan personliga berättelser om hur, när och varför man blir libertarian. Eller, om man så vill, libertarianska människoöden.

Nedan följer en diskussion om ett axplock av essäerna.

David D Friedman skriver att han började som minarkist och att detta till stor del var hans pappas förtjänst. Som namnet avslöjar är “DDFR”, som han kallar sig online, Milton Friedmans son (och pappa till Patri Friedman, känd från Seasteading-rörelsen). Så det är inte så konstigt att han var påverkad av pappa Miltons idéer. Dessutom var mamma Rose också känd i libertarianska kretsar, inte minst genom boken “Free to Choose” (av Rose och Milton Friedman, som också blev tv-serie). Han kom i kontakt med Ayn Rands idéer tidigt på universitetet men var inte helt övertygad om hennes argument för en objektiv moral. Istället träffade han och påverkades av Isaiah Berlin och läste Heinleins “The Moon is a Harsh Mistress”, vilket fick honom att anamma intuitionism och, därefter, skrev han den väldigt inflytelserika (och klart läsvärda) boken “The Machinery of Freedom”.

Robert P (Bob) Murphy beskriver också hur hans politiska åsikter från början kom från hans pappa, som var konservativ och ett stort Rush Limbaugh-fan. Genom pappans prenumerationer läste Bob mycket ur bland annat National Review, men insåg att det han var mer intresserad av var nationalekonomi. Han läste därefter Henry Hazlitts “Economics in One Lesson” och kom i kontakt med Liberty Fund och inte minst deras bokkatalog. Därigenom hittade han till slut Rothbards anarkokapitalistiska manifest “For a New Liberty” och blev övertygad.

Johan Norberg beskriver i sin essä hur han redan på gymnasiet började som anarkist och till och med startade ett anarkistiskt parti i skolvalet. Mer intressant ur svenskt libertarianskt perspektiv är hans beskrivning av hur han redan 1990 kom i kontakt med och blev en viktig del av Frihetsfronten. Hans mamma såg Christian Gergils uttala sig på tv och ropade: “Johan, kom fort, det är någon på tv som tänker som du!” En möjlig tolkning är alltså att SVT i alla fall indirekt skapade Sveriges idag kanske kändaste libertarian någonsin…

Essäerna är personliga och ger inblick i personernas varierande bakgrund och visar på hur många sätt våra nutida libertarianska tänkare och aktivister kom i kontakt med idéerna som skulle förändra deras (och våra!) liv. Det är en fräsch och uppfriskande diskussion som är förvånansvärt inspirerande. Förvisso skulle man i många fall vilja ha mer snarare än mindre, men dessvärre gavs inte möjlighet att ge ut en längre bok.

Boken är klart läsvärd men den är också väldigt dyr. Av den anledningen är det lätt att anta att få kommer att köpa den. Men den kan komma att finnas på bibliotek, inte minst universitetsbibliotek. Och man kan också be sitt bibliotek beställa boken, vilket kanske kan inspirera också andra till att hitta frihetens idéer.