Därför bör man inte rösta

post-thumb

Valrörelsen är i full gång och överallt höjs röster om att man “måste” göra sin demokratiska plikt – att rösta. Men det kan vara värt att tänka på vad implikationerna av att rösta är. För, som den vassa amerikanska skribenten H. L. Mencken uttryckte det, är varje val en sorts förhandsauktion av stöldgods. Och visst är det så.

Varje valrörelse gör tydligt att det finns olika åsikter om vad staten ska göra. Inget parti och ingen rörelse går till val på att lägga ner staten. Med andra ord handlar det om att påverka statens verksamhet och styrning. Det handlar inte om frihet.

Om rösterna räknats så att varje röst var en röst på staten och röster som inte läggs tolkas som en röst på att staten bör läggas ner, då hade det varit en annan grej. För då hade det funnits ett verkligt frihetligt alternativ. Och då hade det varit möjligt att både kampanja och påverka i rätt riktning. Men så är inte fallet. Det går endast att rösta för staten.

Förvisso framställs staten i flera färger. Vissa gillar den rödfärgade staten mer än den gröna än den blå. Men oavsett vilken färg som faller dig i smaken – och de uppgifter som färgen anses vilja att staten fokuserar på – så är och räknas rösten som enkom positiv – till stöd för en slags stat.

Det är ganska lätt att se problematiken i detta: vari kan de olika partierna vara överens? Svaret är att de är överens i att öka statens makt. Samtliga vill nämligen öka makten på specifika områden, vilket gör att de ganska lätt kan komma överens om delar som de alla stödjer och sedan lägga till sina egna favoritområden. Men motsatsen – att minska statens makt – är inte på dagordningen. Det är inget partierna kan komma överens om. Och även om något parti, förvånande nog, skulle minska statens makt på något område så kan man lita på att andra partier högljutt protesterar detta och gör det till en fråga i nästkommande val.

Med andra ord: sannolikheten att staten minskar i makt och omfattning är skrattretande liten.

Men det är värre än så, för en röst är de facto inte en röst på minskad stat. Inget “seriöst” parti går till val på att minska staten. Istället handlar det uteslutande om satsningar. Ibland ska sådana satsningar finansieras genom att resurser omfördelas från andra statliga verksamheter. Men sådana löften bör inte tas på allvar: hur ofta har sådana löften lett till att staten inte blivit större…?

En röst i valet är alltså en röst på en bild av vad staten ska göra – och en röst på staten. Det finns inga “nej”- eller “stopp och belägg”-röster. Man kan inte rösta emot varken parti eller åsikt eller staten. Det går endast att rösta för. Detta är avsiktligt. Varför skulle staten tillåta att dess undersåtar (ofta kallade "medborgare“) röstar bort densamma? En hund kan inte göra sig kvitt husse och matte, för allt sker enligt dessas regler. Hunden, likt”medborgaren", kan endast rymma.

Vissa kritiker hävdar att man visst kan rösta emot eller att man i alla fall kan skydda sig genom att rösta på det mindre onda av två ting. Det är en tolkning som bara kan verka rimlig för den som genomgått lång offentlig skolgång. Att samtliga partier, för att inte tala om media och vanligt folk, påpekar att det är viktigt att rösta (oavsett vad man röstar på!) borde göra klart vad det handlar om.

Dessutom förs invid varje val en diskussion om valdeltagande – inte sällan uttalar sig både politiker och statsvetare om att det “inte är bra” att inte fler röstar. Varför? Jo, för att röstboskapen ger staten legitimitet. Oavsett vilken lapp man lägger i lådan så röstar man för staten. Som libertarian är det inte ett alternativ.


Cospaias veckobrev

Prenumerera gärna på vårt nyhetsbrev, Budkavlen.


Vi skickar ut Budkavlen varje fredag morgon. Det innehåller de senaste artiklarna som publicerats på cospaia.se.