Ekonomins lagar är mer tillförlitliga än fysikens

Det lätt att skratta åt den som inte “tror” på fysikens lagar. Det är trots allt så att den som inte tror på till exempel gravitation ändå faller till marken på precis samma sätt som vi andra. Så att inte tro på fysikens lagar framstår som ganska absurt. För det är så lätt att motbevisa.

Men ekonomins lagar anses av de flesta inte ens vara lagar. Trots att de har en tydligare och mer tillförlitlig grund än fysikens. Problemet är att de inte är lika enkla som i fysiken; man kan inte i ekonomi separera effekten av en lag från effekten av andra, samtidigt gällande, lagar. Dessutom gäller ekonomins lagar i komplexa sammanhang medan fysikens lagar är förhållandevis enkla.

Fysikens “lagar” är enkla och otillförlitliga

Fast det starkare argumentet är egentligen att fysikens lagar inte egentligen är lagar utan uppmätta mönster. Fysik, liksom andra naturvetenskaper, studerar fenomen som inte uppkommer ur mänsklig handling. Fysiken baserar sig på enkla mekanistiska korrelationer som man genom experiment inte lyckas motbevisa. Därmed anses de vara “lagar”: för det finns inga motbevis (i alla fall inte än).

Men det betyder att fysikens lagar beror helt och hållet på vår förmåga att mäta och observera. När tekniken utvecklas och denna förmåga förbättras så kan fysikens lagar komma att förändras. Kanske visar sig det som tidigare framstått som en “lag” vara två eller flera separata lagar som tillsammans ger den observerade effekten.

Fysiken och alla naturvetenskaperna lider under induktionsproblemet, det vill säga att man försöker finna universella och tidlösa sanningar baserat på observationer. Nya observationer kan komma att ifrågasätta tidigare konklusioner.

Ekonomins lagar är universella

Så är inte fallet i ekonomi, som studerar något helt annat: fenomen som uppstår ur mänsklig handling. Ekonomiska fenomen är resultatet av att människor handlar enligt sin egen, subjektiva uppfattning om värde – de försöker åstadkomma något som för dem är värdefullt genom att förändra verkligheten. Det är alltså inte ett studium av mekanistiska korrelationer, utan är i grunden kausalt.

Enkelt uttryckt är fysikens lagar en approximation av uppmätta samband. Det vi vet om gravitation är baserat på en mängd mätningar av dragningskraften mellan massor, vilket gör att vi kan approximera dragningskraften mellan, till exempel, två planeter och förutsäga deras banor.

Ekonomi handlar istället om att förstå orsakssambanden i den sociala världen. Vi vet att människor handlar för att åstadkomma något av värde, men vi kan inte mäta värdet för det är personligt och upplevt. Däremot vet vi exakt vad en människas handling innebär, varför den tas och vad människan förväntar sig att uppnå. Med andra ord kan vi förstå vad som pågår.

Från denna förståelse kan vi sedan härleda vad som också måste vara sant. Att vi värderar och handlar för att åstadkomma det vi personligen värderar betyder att vi också väljer att först eftersträva sådant som vi värderar högst. Med andra ord kommer vi att värdera fler enheter av ett medel lägre än de enheter vi redan hade – för de kan inte användas för att åstadkomma lika höga värden som de vi tidigare eftersträvade.

Låter det filosofiskt? Visst är det så. Men det betyder inte att slutsatsen är oklar eller otillförlitlig. Tvärtom: eftersom vi vet vad en handling innebär – och att det är sant – så måste alla slutsatser som vi drar därifrån också vara sanna (givet att vi inte gjort logiska kullerbyttor i resonemanget).

Med andra ord handlar ekonomi om att etablera sanningar om hur världen är beskaffad och den ger oss ett ramverk för hur vi måste förstå den. Naturvetenskaperna, inklusive fysiken, kan endast etablera approximationer som är baserade på vår förmåga att mäta observerade fenomen.

Skrattar bäst som skrattar sist

Egentligen är alltså den gängse uppfattningen upp-och-ner. Fysiken kan förvisso ge oss tillräckligt exakta approximationer för att bygga rymdraketer, vilket förstås är oerhört imponerande. Men dess lagar är fortfarande approximationer – de är inte sanna i ordets verkliga mening.

Ekonomiska lagar är å andra sidan sanna och därför långt mer tillförlitliga. Däremot kan dessa lagar inte användas för att beräkna exakt hur världen kommer att se ut, för det beror på vad och hur mycket människor kommer att värdera de handlingsalternativ som de ställs inför. Det går alltså inte att säga att om Riksbanken skapar si och så mycket mer pengar så ökar prisinflationen med X %. För människor handlar givet sin egen uppfattning om värde – det som de värderade igår behöver inte vara lika värdefullt idag.

Däremot vet vi att med mer pengar minskar köpkraften för pengar över lag (priser går upp) eftersom de är ett generellt bytesmedel. Men exakt vilka priser som går upp hur mycket – och vilka som går ner – bestäms av hur människor agerar. Det är inte ett mekanistiskt samband mellan penningmängd och priser generellt (eller “prisnivå”).

Med den förståelsen kan vi göra så mycket mer än försöka förutsäga exakt hur världen kommer att bli vid ett visst tillfälle givet vissa parametrar. Vi kan förstå innebörden av ekonomin som helhet, dess processer och fenomen, samt begränsningarna för vår förmåga att omstöpa verkligheten och skapa en helt ny värld. Vi kan med andra ord undvika en mängd lidande och skapa bästa möjliga samhälle för så många som möjligt. Det kan fysiken aldrig göra.