Frihet är frivilligt
Du kan låta mig vara fri och jag kan vara fri utan att tvinga dig att vara fri. Vi kan vara överens om att lämna varandra ifred och ingen av oss behöver ge upp något annat än vår eventuella makt och kontroll över den andre.
Otaliga är de diskussioner som jag har deltagit i där jag har hävdat ståndpunkten att det är förkastligt att använda våld och tvång för att uppnå våra mål, hur viktiga, nobla, och vackra de än må vara.
Det väcker nästan alltid oro när jag säger så, en oro som jag sedan förväntas stilla. Beroende på vem jag diskuterar med varierar källan till oron. Invandring, ojämlikhet, knark, sjukvård, pandemier, barnen, fattigdom och klimatet är populära exempel på sådant som uppenbarligen kräver en lagom mängd våld för att hantera. Huruvida oron är mer befogad i ett fritt samhälle än ett sådant vi har idag är en diskussion få är intresserade av att ha:
"Men nu lever vi i den värld vi lever i och har problem att lösa här och nu. Vi har inte tid att reflektera över om det är rimligt att använda våld och tvång. Det är ett nödvändigt ont vi måste acceptera".
Bomullen måste skördas och det kräver att piskan viner, för så har det alltid varit och vi kan tycka vad vi vill om det men det är så det är.
Verkligen?
Vi behöver inte vara överens
Med demokratiska lösningar måste alla vara med; konsensus råda eller tvång användas så att minoriteten får se sig tvingad att gå majoriteten till viljes. Ibland måste den enskilde stå tillbaka för allas välbefinnande. Vi måste finna oss i att ena gången vara offer och andra gånger vara vinnare, på någon annans bekostnad. Det är så vi har lärt oss att det måste vara. Då är det inte så konstigt att etatister instinktivt går i försvarsställning när vi börjar prata om frihet, att staten inte ska bestämma över oss, att ingen får tvingas till något. De tror att vi vill ta ifrån dem deras polis, deras vård, deras skola och glöm för allt i världen inte vägarna! De verkar ha svårt att föreställa sig att det går ha något om det inte tagits från någon annan.
Men det behöver inte vara så här. Frivillighet är hugget som löser den gordiska knuten. Insikten att alla inte behöver vara med, att jag kan göra som jag vill och du kan göra som du vill, så länge vi lämnar varandra ifred. Vi behöver inte tvinga in alla i fållan.
Barnmorskan som inte vill utföra aborter kan fortfarande vara barnmorska om hon kan hitta en arbetsgivare som kan anställa henne trots hennes preferenser – eller varför inte bli sin egen arbetsgivare?
Dödshjälp kräver bara att två parter är överens: den som vill ha hjälp och någon som kan bistå med hjälpen. Endast i ett samhälle baserat på våld och tvång kan vi hamna i en situation där att hjälpa en patient att avsluta sitt liv är en icke förhandlingsbar del av jobbet för en hel yrkeskår.
Om vi använder frihet som princip skulle alla inte behöva betala för skadorna av någons osunda leverne för med sig. Därmed har ingen annan mandat att hindra någon annans osunda framfart med sitt eget liv annat än genom att argumentera för en förändring, som även den måste accepteras frivilligt.
Det går till och med att föreställa sig ett fritt samhälle vid sidan av en stat, som Cospaia en gång i tiden. Det är som Reinfeldt en gång konstaterade: “det finns ju plats”.
Kan vi inte ens tänka oss att det är tillåtet att inte vara med? Att inte acceptera “samhällskontraktet”?
Nej, för vi lever i den värld vi lever i och har inte lyxen att tänka förbjudna tankar om vi inte först kan rita kartan till skatten. Om vi inte kan berätta hur någons hjärtefrågor adresseras utan våld, utan en stat.
Ingen vet
Men sanningen är att ingen kan säga hur något enskilt problem skulle lösas i ett fritt samhälle med fria marknader. Ingen vet vad spontan ordning kommer att resultera i. Vi vet inte vad företagen som inte kunde starta hade producerat, vad marknaden som reglerades sönder hade utvecklats till, vad de pengar som samlas in till skatt hade spenderats på, vad som hade uppstått i en avsaknad av alla de tusentals regleringar och hinder som idag stänger alternativ som annars hade funnits tillgängliga för oss.
Och vägarna, enda anledningen att det inte skulle finnas vägar i ett fritt samhälle är att vi hade värderat något annat högre. Kan du tänka dig vad vi hade skapat om vi inte tvingats bygga alla dessa vägar?
Det är inte rimligt att kräva att jag ska ha svaret på alla dessa frågor för att du skall överväga att släppa mig fri.